Mordet på Hogwharts

Draco Malfoy var död. Han hade hittats i Förbjudna Avdelningen på biblioteket dagen efter det att jullovet hade börjat. Det fanns bara tre elever kvar på skolan som kunde ha begått dådet; Hermione Granger, Ron Weasly och Harry Potter.

"Det här var en ruskig historia", sa professor Dumbledore och spände ögonen i de tre eleverna. "En av er är en mördare och jag tvingas ge Gryffindor femtio poängs avdrag."

Ron Weasly slet i sitt eldröda hår. "Men, professorn, sa han. "Ingen av oss kan ha gjort det. Draco blev mördad med Svarta Handen och den får man inte lära sig förrän i sjunde klass. Vi går bara i femman eller sexan (eller vad det nu är)."

"Ni är alla intelligenta elever med exeptionella inlärningskurvor. Särskilt ni, Miss Granger. Cherché la femme, eller var de nu säger på andra sidan kanalen. Men lyckligtvis lämnade mördaren ett tydligt spår efter sig. På sig själv! Om man dödar någon med Svarta Handen så blir ens egna händer svarta. Det betyder att den av er som har svarta händer måste vara mördaren." Professorn lutade sig fram. "Får jag be er, Miss Granger."

"Åh, herrarna först..." sa Hermione gentilt.

Ron sträckte fram sina rödmosiga korvfingrar och professor Dumbledore synade dem noga. Sedan var det Harrys tur.

"Men. Mr Potter", utbrast professor Dumbledore och hans röst var full av besvikelse. "Varför?" Harrys fingrar var svarta som kolpipor.

Senare på kvällen, när dementorerna hämtat Harry Potter till en livstidslång vistelse på rekreationscentet Azkaban, drog sig Hermione tillbaks till flickavdelningen på elevhemmet Gryffindor. Hon hade dolt sina händer hela dagen för de var svarta av magi -- till skillnad från Harry Potters som var svarta av bläck. Det hade varit så enkelt att doppa hans osynlighetsmantel i osynligt bläck och sedan lura i honom att han måste knåda manteln lite då och då för att den skulle fungera. Grabben gick på vad som helst. Och några timmar senare reagerade det osynliga bläcket med nervöst handsvett och blev synligt.

En översittare och en vekling oskadliggjorda i samma smäll.

"Du är ett geni, Hermione", sa hon till sig själv. "Jag vet", svarade hon och log oskyldigt.

Om Johan Rosenblad | Om Simos Drömmaren | Om Jimi Nordgren | Galleri och dagbok | Elev-länkar